Dagens datum:
2019-07-21



-15 ÅRS JUBEL!!!-

I oktober -99 reste klubben på sin 15årsjubileumsresa till Gran Canaria och tillbringade en vecka i 30 graders härlig värme med sol och salta bad och mycket sand. Stranden var väl en sisådär 7-8 km, men det räckte inte för Höllie Choppers, som var tvungna att gå ut i öknen en dag för att sprätta omkring i ännu mer sand.

Vissa av grabbarna stormtrivdes på stranden och hade en ingående analys om bröst i alla dess former, men sen tillstod de att de egentligen inte alls var så intresserad av just bröst. Det är dock lätt att bli vulgär på en badstrand…
Benny som somnade efter en minut i solen varje dag tappade humöret och blev arg på den oförarglige och beskedlige läskeblaskförsäljaren, bara för att han försökte utöva sitt jobb. Han väckte Benny varje dag med sitt skrål: Coooooocka-Cooooola, Faaaaaaantaaaaaa, Waaaaaaasseeeeeeeeer. Omedelbart efter fösta dagen uppvisade vissa en rosatonad färg. Men skam den som ger sig, lite brända fötter får inte en hängiven solbadare att ge upp och sockigrusen under parasollen föddes. Är man vit man eller kvinna är solfaktor 30 inget skämt.

Som ett naturligt inslag i charterresan fanns den lyckliga familjen Bacon. Varje morgon vaknade hela hotell Amazonas av den ljuvliga doften av ihjälstekt Bacon. Trots att det spred sig en oroväckande rök från "familjens" lägenhet så var övriga gäster på hotellet ändå lugna, de visste nämligen att det bara var mamma Bacon som gömd bakom en skåpslucka illstekte bacon som besatt till sin kära familj. Den för gruppen perfekta reseledaren var kranföraren som med sina icke överdrivna kranhistorier höll igång gänget tills han stupade.

På den tvivelaktiga bussresan till Ravepartyt med chauffören som helt uppenbarligen hittat sitt körkort i ett russin paket visade våran kranförare stort mod, förmodligen för att han själv precis fått körkort. Då vi mot alla odds anlände till ranchen var de flesta lagom runda under fötterna, utom de snåla personerna i sällskapet som skulle spara sig för att dricka gratis sprit, däribland Piasaurus Rex. Vi gick ut hårt för att öka och vi ökade och ökade…En bra stund senare kunde en snabb blick på Marie bekräfta våra misstankar. Vi sörplade soft drinks, UTAN ALKOHOL!!! Alkoholen var spårlöst försvunnen, vi anlitade Sherlock Holmes som hittade en hel kanna spolarvätska som vi inte ens trots ärliga försök kunde dricka. Så, semester, kul och stoj, en bagatell som alkoholfritt party skulle inte få förstöra våran kväll. Vi gav upp och åkte in till stan igen med riktiga pubar.

Då hela Höllie Choppers i god manlig anda hade varit och köpt sig varsin manlig luftmadrass var det ju givet med ett luftmadrassrace. Racet startade ute i vågorna, men vem vann? Vinnaren i denna fartgren är således okänd men i stilgrenen luftmadrassbestigning hade vi en given vinnare i Gotis. Helt ogenerat med bassängen för sig själv gjorde han tappra försök med mindre lyckat resultat att bestiga Pias luftis. Vi fick demonstrerat och återigen konstaterat det faktum att män i vissa lägen har problem med att göra två saker samtidigt. Det fanns vid playan en boxgubbebild, som tog en bild av personen som skulle använda maskinen. Det var dock meningen att man skulle få sitt ansikte fotograferat men någon (inga namn nämnda) lyckades inte med detta. Pengen stoppades i, knappen lokaliserades men sedan missades den detaljen att titta rakt fram då knappen trycktes på. Således blev bilderna en illustration av hur en keps ser ut uppifrån.

En dag hyrde vi bilar för att köra upp i bergen och titta på de vackra vyerna. Hasse satt livrädd och tittade ängsligt ner i ravinerna och kom endast ihåg att titta på de vackra vyerna när bilen stannade på behörigt avstånd från stupen. I denna bilen pågick även en del andra roliga företeelser. P-O hade införskaffat en cigarettändare. Denna lät exakt som en mobiltelefon när den tändes. Denna ljöd titt som tätt innan Marie förbjöd rökning i bilen. Det gick ett bra tag innan en envis mobiltelefonsignal började ljuda igen. Det första som slog folket var nog att P-O smygrökte. Men se så var inte fallet. Signalen höll frenetiskt på och ingen tändare var uppe. Märkligt tyckte alla. "Är det någon som har sin nalle med sig? Alla tittade på alla (P-O, Backis, Marie och Hazze) lika förvånat. Tillslut så kollar då P-O i sin handväska och där ligger hans tändare och tjuter. Efter en kvarts försök att få tyst på den så slutar det med att den viras in i ett badlakan.

En annan grej som utspelade sig på "sista natten med gänget". Vi hade varit på Irländska puben och några ville inte gå hem utan fortsätta så kvar av truppen är då: Elmlund, Mac, Got och Jonte och avslutningen på kvällen skulle oundvikligen bli Harley rock. Under kvällens krogrunda hade grabbarna fått rätt bra kläm på hur man skulle pruta till sig ett stort antal snapsar/drinkar. Detta skulle givetvis praktiseras på Harley rock också. Elmis skötte snacket och var uppe i två tequila per man men kunde inte nöja sig med det utan ville ha mer. För att lura inkastaren börjar då gänget gå därifrån i hopp om att inkastaren ska ge med sig. Men inte fan ger inkastaren med sig... Så efter x antal meter så hörs den mest ynkliga röst från en i gänget: - Å,va f-n gör vi nu ???????
Livrädda för att inte komma in dit. Så det var bara att vända på klacken lite småskamset och säga till inkastaren: OK DÅ! Två Tequilas per huvud! In kom grabbarna och bra läskade blev de.

Vem har sagt att man inte får ha fler väskor med sig hem än då man åker? Detta fenomen inträffar lätt då Kanarieöarna är kända för sina billiga varor. Sprit? Vem har sagt något om sprit? Det är ju naturligtvis porslin det handlar om. Benny gjorde ihärdiga försök att ha sönder de små fynden på vägen hem, men enligt uppgift anlände de oskadda till målet. Benny själv hade såklart nyinköpt fin Harley jacka i skinn med sig hem (som senare träffades av en stor fågels avlämningar…)

Och den som sov mest på hela resan var Lotta, då hon tog sin semester på fullaste allvar och myntade uttrycket: Jag är här för att vila inte för att supa. Men visst hittade vi tjejer en hel del likör under veckan. Den kvällen vi inte orkade gå ut på stan utan stannade på hotellet och spelade yatzy…, ja menar, hur många Sheridans flaskor rök där inte den kvällen. Sedan är det bara att konstatera, det finns ingen annan plats i världen där det görs så goda Pina Colada som på Kanarieholmarna.

Nu ser vi fram emot vår 20årsjubileumsresa.

Text: Nina

TILLBAKA